Maria Wolrath Söderberg: − Mitt sommarprat används för att slippa ta fighten vid middagsbordet!

2023-10-24
Foto: Isabelle McAllister.

Maria Wolrath Söderberg, är docent i retorik på Södertörns Högskola och forskar om vad som hindrar och driver svenskar när det gäller klimatomställning. I somras sommarpratade Maria i  Sommar i P1, vilket blev ett av sommarens mest lyssnade avsnitt. Dessutom gör hon podden Klimatgapet där hon undersöker vilka drivkrafter som får oss att ställa om för klimatets skull. 

Trots att 93 procent av Sveriges befolkning är väl medvetna om klimatkrisen, fortsätter vi att flyga, shoppa och slänga prylar, det beror bland annat på hemmasnickrade argument av typen ”jag är ju vegetarian, så jag unnar mig att flyga”. ”Ja, jag tar bilen i dag – jag tog ju faktiskt tåget förra gången”. Detta är vanliga argument vi använder för att lura oss själva, och för att döva vårt dåliga samvete, förklarar Maria i sitt sommarprat.
 
Men varför är vi så tröga på att ställa om – trots att vi vet att läget är akut? 
− Ja, det handlar framför allt om vana och bekvämlighet. Det är svårt att ställa om och varje förändring tenderar att upplevas som en uppoffring. Det är jobbigt med förändringar, och det är mänskligt att försöka undvika dessa. Vi räddar därför vårt dåliga samvete med en massa argument, så att vi kan fortsätta med våra invanda mönster och beteenden, förklarar Maria. 

Men hur kan vi komma förbi dessa hinder och ursäkter så att omställningen tar fart, undrar vi? 
− Genom att sätta ord på det, säger Maria.  Vi ser ju inte hur vi resonerar, vi bara gör det. Men om man exempelvis sätter ord på ”lilla-jag argumentet”, som innebär att man minimerar sin egen påverkan som obetydlig, eller ställer sina egna dåliga handlingar mot andras, som är mycket värre, då händer något.  ”Det spelar ju ingen roll vad lilla jag gör när Kina släpper ut så mycket koldioxid”, ”jag kör ju Tesla, min granne kör en bensindriven SUV”. Om man synliggör och sätter ord på dessa ursäkter får fler kännedom om de tankestrukturer som räddar oss från att behöva ställa om, och det blir ett sätt att slå hål på den dåliga ursäkten. I slutändan ska det mycket till att hålla fast vid ett argument som de flesta i ens närhet faktiskt vet är en dålig ursäkt. Då funkar det inte längre för att döva ens eget dåliga samvete, förklarar Maria. 

Genom sommarpratet som fick stort genomslag har Maria fått veta att människor gärna använder hennes ”prat” som en torped eller målvakt för att själv slippa ta fighten vid middagsbordet. Att dela hennes sommarprat med bekantskapskretsen har helt enkelt blivit ett verktyg för slå hål på ursäkterna och ”lilla-jag-argumentet”. Maria fnissar och säger att det bjuder hon gärna på.
 
Något annat som varit tydligt i Marias forskning är gruppstödet. Dvs att många vill känna samhörighet, gemenskap och få stöttning av andra i sin omgivning som tänker likadant. ”För att orka vara den man vill vara så behövs en tillhörighet av likasinnande som ger stöd och motivation till varandra”. Med det i ryggen kan man ta risken att uppfattas som en ”partydödare” i andra sammanhang.  Gruppstöd, verkar till och med vara en förutsättning för att kunskap som man har haft latent liksom blir ”verklig” och handlingsdrivande för en, så att man klarar förändringen hela vägen.

Hur kan vi få människor och företag att inse allvaret på riktigt så att omställningen verkligen tar fart? 
− För det första måste vi göra upp med en hel del myter, förklarar Maria. Tex får vi höra att vi inte ska använda moraliska argument när det kommer till omställning. Vi då stänger människor av, har vi fått lära oss. Det ska vara lätt och lustfyllt osv. Men det är förenklat, säger Maria. Klimatet är en moralisk fråga – det handlar om huruvida det är okay att lägga beslag på andras eller framtida generationers utsläppsutrymme. Och vi ser att moraliska argument är viktiga för människor som ställer om. Man har fått syn på att ens egen livsstil kanske skulle kräva fyra jordklot eller insett att de utsläpp jag nu gör kommer mina barn att få sota för. Och det är lustigt i andra sammanhang tvekar vi inte att lyfta moraliska perspektiv. Ta pandemin till exempel – där var det ingen som fick för sig att till varje pris undvika att moralisera och enbart fokusera på att det ”ska vara lätt att göra rätt”, ”no fun - no change” osv. Tittar vi på historien så visar otaliga exempel att människor kan göra stora förändringar och även uppoffringar om de förstår att det är kris. 

− Vi behöver öka krismedvetenheten, många förstår inte allvaret och många förstår inte hur nära detta ligger även oss, här i Sverige.  Man ser klimatkrisen som något som är långt borta, i en annan tid och rum. Men klimatförändringarna är här och nu. Uppvärmningen är exempelvis större närmare polerna än vid ekvatorn och här uppe norr kommer vi påverkas oerhört mycket om exempelvis golfströmmen klingar av, eller permafrosten tinar. Det är alltså inte våra barnbarnsbarn vi pratar om, det är våra egna ungars framtid. Och framför allt så kan vi inte fortsätta skjuta över ansvaret på någon annan. Det är inte politikernas ansvar eller andra länders ansvar.  Det är vårt gemensamma ansvar. Det är allas!!! Vi måste jobba ihop och alla måste hugga i. Detta behöver vi snacka mer om, säger Maria. 

Avslutningsvis behöver vi inse att vi inte kan välja bort omställningen. Naturen lyssnar inte på argument. Faktum är att ju längre vi väntar, desto tuffare omställning kommer vi behöva göra. Bättre ju förr vi tar tag i det, även om det är jobbigt. Då kan vi göra det ordnat och ansvarsfullt. Vi kommer att behöva stötta och peppa varandra, menar Maria. Och intresset är enormt, alla vill prata om omställningen. Hon är själv förvånad över hur mycket och hur ofta människor vill prata om detta på middagar och tillställningar av olika slag. Många känner skavet mellan hur de lever och vad som behöver göras och många oroar sig för sina barn. Ju fler som tar klimatkrisen på allvar desto bättre, avslutar Maria.